Att bära och flytta på tunga saker som sitt yrke är långt ifrån nytt. Innan dagens flyttfirmor så fanns det redan på medeltiden olika skrån som kallades dragare. I Stockholm och andra större städer under mitten och slutet av 1800-talet grundades också några stadsbudsfirmor som också hade som arbete att flytta på saker.
Dragare
Under medeltiden fanns det i flera städer olika skrån som hette något med dragare. Det fanns till exempel vindragare, järndragare och hamndragare. Dragarna var specialiserade på att flytta och transportera olika typer av varor genom staden. Vindragarna tog exempelvis emot fat och tunnor med öl och vin som kom in med fartyg från hamnen och transporterade sedan dem till olika ställen i staden. En vintunna kunde väga upp emot 600 kilo och då kunde de istället för att lyfta den rulla den framåt. Det fanns också som nämndes ovan också järndragare med flyttfirmor och de arbetade endast på sommaren när järnugnarna var igång och bara då fem stångjärn på axeln, vilket är lika mycket som 40 kilogram. På medeltiden var det inte lika vanligt att man flyttade från hus till hus, och därför fanns inte dagens flyttfirmor. Däremot var det mycket varor som skulle transporteras och utan fordon som bilar och truckar behövdes det mer mänsklig lyftkraft.